TURSKØYTING – AV PER SOLLERMAN

Fotograf, tømmerhugger og dedikert friluftsmenneske.Per Sollerman, svensken som flyttet til Oslo for 38 år siden, lever for lange dager på millimetertynn skøyteis. Og som venn av Revir har Per skrevet en liten guide til sin lidenskap – turskøyting.

 Alle foto: Per Sollerman

JAG HAR VALT ATT VARA SNÄLL MOT MIG SJÄLV
Ja, så beskrev jag det för ett par år sen om varför jag så ofta som möjligt drar till skogs. När jag flyttade till Norge var detta med friluftsliv något som var så långt ifrån det som överhuvudtaget intresserade mig. Skateboard, old school rollerblades och sena nätter på klubbar (lika gärna bakom baren eller som gäst), ja det var liksom min grej!
När jag mötte nya kolleger och vänner i Oslo upptäckte jag snabbt att de var lika glada i nattlivet som mig men jag fick fort lära mig uttrycket «Helt om natten, helt om dagen!». Så fort det var en ledig stund så skulle man alltid dra på tur…
Oslo är på så sätt helt unikt med marka ett par T-bane stopp från Youngstorget. Jag blev ett med den norska friluftssjälen, brunost och pølse med lompe!

Så det som för 38 år sen skulle bli ett gästarbete i Oslo på ett par 3 månader blev lite längre än planlagt. Under dessa år så blev det mycket skidor, dykning, klättring och kajak. Och för ca 13 år sen hittade jag det som skulle bli mitt absolut finaste och roligaste friluftsintresse.

Her finner du Revirs utvalg av turskøyter og utstyr.

 

LÅNGFÄRDSSKRIDSKOR
Varför har jag blivit så till de grader istokig?
När jag är där ute så vet jag med säkerhet att dagens is inte kommer att vara densamma dagen efter. Is är dynamisk och under ständig utveckling och framför allt är den en färskvara. Det innebär att du hela tiden måste behandla isen som något du aldrig har mött förut. Den svarta kärnisen som vi jagar tidigt i säsongen kommer garanterat vara full av snö ett par dagar senare…varför väntade man med att dra?
Så därför börjar jag tänka på nästa säsong av is när sommaren är som varmast för då är det ungefär tre månader kvar innan sattelitbilder, väderprognoser, tips från vänner eller aktuella bilder från fjällturer över 1000 m.o.h kan avslöja att isen sakta men säkert börjar att lägga sig.

Så i oktober och en bit in i november blir det ofta allt för tidiga dagsturer med många timmar i bil för att se om det att spå in i glaskulan var riktigt eller om det blev en bomtur. Men blev det så bra som man bara vågat hoppats på så väljer man tältet eller annan övernattning istället för att sätta sig i bilen igen. Tidslinjen från att isen lägger sig i fjällen tills att snön kommer brukar vara ett par dagar så då gäller det att få så många mil i benen som möjligt.

Gjende og Bessvatn / Jotunheimen

Det alpina landskapet runt Jotunheimen eller tex. Venabygd och vidare mot Rondane ger helt klart en extra dimension till själva skrinnandet. De större och djupare sjöarna behöver mer tid på sig. Som tex. den gången i januari -21 då vi fick 3 dagar på Gjende i minus 30 innan isen bar hela vägen...och när sjön var besegrad…ja, då kom snön.

De typiska markasjöarna behöver längre tid på sig, och säsongen runt Osloområdet och längre öst/söderut är vanligtvis igång i slutet av november/början av december. Hela ideen med långfärd är ju att gå från sjö till sjö och då är det massa att ta av inne i närmarka som tex. de djupa Østmarkaskogarna, som efter åren helt klart blivit en trevlig bekantskap.

TURTIPS
Østmarka behöver väl ingen närmare beskrivning men en annan favorit är skogsrundan på Hurum.
De sista åren har sjöarna på Hurum i Buskerud blivit hemliga favoriter. OK, kanske inte helt statshemligheter, men dessa sjöar är inte det första man tänker på om man skall skrinna på Østlandet. Få har besökt isen här och av och till känner man sig som en upptäcktsresande när man går från sjö till sjö i magiska skogar och kuperad terräng. Ja så pass kuperad att det är ett välbesökt område för orienterare i barmarkssäsongen med hela 33 topptursposter! För oss skrinnare så är det väl vanligast att starta på Røskestadvannet med en snabb passering och kort promenad till Langvann som på sina ställen är djup med de utmaningar den ger tidigt i säsongen. Nästa etapp är en av de finaste, nämligen Rødsvannet som känns vild och vacker med bara to st små stugor i var ände och i övrigt bara vatten och skog. Har man tänkt sig en kortare dag på isen så kan man avsluta här med samma retur. Men om lusten att utforska är betydligt större än den tid man hade tänkt att vara ute, så går man härifrån vidare upp mot Stikkvannskollen som är en av de högsta punkterna i Hurum, med härlig utsikt in mot Oslo och vidare ut i Oslofjorden.

Här uppe så ser man också ner till Stikkvannet som efter en brant etapp ner från bergsryggen är nästa sjö att utforska. Härifrån går turen vidare med en ca .30 minuter skogstur till Aklangen och så småningom Husebyvannet. Returen härifrån och tillbaka till utgångspunkten är i underkant av en timme i lätt terräng. Turen i sin helhet är ca 4,5 mil och då i huvudsak till fots och kan göras i många varianter.

Det har nu varit mer eller mindre stängt för skrinnande på dessa sjöar i en längre tid. Detta då en stor damvägg på Langvann var klar för renovering. Røskestad och Langvann har varit så gott som helt torrlagda! Och allt jag nu i denna text har försökt att förmedla, har i det sista känts som en vandring på månen eller torrlagda saltsjöar någonstans långt ut i en öken. Men nu satsar vi på att det snart kan skrinnas i sin helthet igen!

Värt att nämna att stora delar av områdena runt Langvann och upp mot Stikkvannskollen är Tofteskogen Naturreservat.

ISEN
För att isen skall börja lägga sig brukar man säga att vattnet skall ha en jämn temperatur på 4+ och klara vindstilla nätter. Så värmeutstrålningen är faktiskt ett av det viktigaste hjälpmedel för isbyggning.
Har den perioden varit relativ lång så är det möjligheter för den salta havsisen. Störst chans är det tex i Bunnefjorden där vattnet inte är fullt så salt.

Men det stora havet… det är svårslaget! De sista ti åren har det varit fina förhållanden ett par gånger på Hvaler. Jag fick min chans för första gången i 2011. De få dagarna de var möjligt gick vi mellan 8-10 mil per dag. Långt ut till iskanten och det öppna havet, in mellan öar och trånga sund, längs höga klippväggar och allt detta i strålande sol och helt vindstilla. 8-10 mil kan ju fort låta som man provar att skryta, men det är lätt att gå både fort och långt i löpet av en dag med relativt lite ansträngning på långfärdsskridskor.
Farten i sig själv är inget mål och något man undviker på den nyaste isen men när isen har börjat runda 5 cm så blir det som ofta lite högre tempo.

SÄKERHET
Skridskoåkning passar alla åldrar, former och färdighetsnivåer. Du har lika stor glädje första gången på is eller som erfaren skrinnare. Den ena dagen tar du med dig en nybörjare och glädjer dig att se hur skoj dom har och turen blir varken snabb eller lång. Den andra dagen drar du på tur med någon lika isgalen som mig själv och bestämmer dig för att idag blir det 100km, eller ett osedvanligt långt bål på Børtervann i Østmarka.
Det bägge dessa turer har gemensamt är ett 100 % säkerhetstänk. För det finns inget som heter säker is, bara säkra skrinnare! Detta kallar vi KUS (Kunskap, Utrustning och Sällskap).

• Ha respekt för naturis, den är under ständig utveckling.
• Dina «ögon» på isen ärispikarna och vi läser av isen ofta och speciellt när vi kryssar isskiften/olika generationer av is.
• Lyssna till isens klang, den avslöjar tjockleken på nylagd is.
• När vi färdas på is så har vi ett klädskifte packat ivattentät bag i ryggsäcken (pga detta fungerar vår säck ungefär som en flytväst om vi går igenom).
• Ispiggar runt halsen eller fästa på ryggsäcken.
• Säkerhetslina för att kunna rädda andra eller kasta själv om du har problem att ta dig upp.
• Hjälm börjar snart bli lika vanligt som i skidbacken eller på cyckeln.
• Själv har jag alltid ett par tunnaknäskydd. Mest för att de värmer och att man ofta står på knä när man skall ta upp något ur säcken där ute på isen.
• Skridskor och ispikar är vassa grejer som det är lätt att sticka eller skära sig på. Därför är det viktigt att alltid tänka på hur du färdas på isen, och vad och vilka du har runt omkring dig.
• Och förmodligen det allra viktigaste: Åk inte själv på naturis (delad glädje är dubbel glädje och din vän i nöden vid behov).

Leta reda på din lokala klubb eller organisation, bli med på en introdag, gå en kurs om iskunskap och säkerhet. När du väl har startat så åk mycket och testa olika typer av is. Lär av mer erfarna. Ställ frågor och var nyfiken.

FöreningenTurskøyting samtTurskøytegruppa DNT Vansjø arrangerar var år flera kurser och turer på olika nivåer.

KORT OM ISKUNSKAP
Iskunskap tar tid lära sig och den bästa intro till detta får man på kurs. Men här är är en hisspitch:

• Kärnis (eller som här i Norge har det fina namnet stålis) bör vara minst 5 cm för att bära en person. Och för att ha en god säkerhetsmarginal så lägger du på ett par centimeter. Detta för att isens tjocklek varierar.
• Stöpis kallar vi den andra generationen av is när den har fått nedsmält snö i sig. Här bör du lägga på ytterligare ett par centimeters marginal (7-9 cm). Tänk också på att snö på isen minskar isens tillväxt, så här är det läge att var extra vaksam.

UTRUSTNING
Klä dig som du skall på fjälltur mitt i vintern. Ull, ull och ull. Skämt åsido, ull är helt klart bäst på de innersta lagren och du kommer bli glad för det rådet när du testar på att gå igenom isen. I övrigt är det klassiskt lager på lager som gäller.
Utöver kläder och säkerhetsutrustningen så behöver man naturligtvis skridskor och skor.

Långfärdsskridskor håller riktigt länge om du tar hand om dem ordentligt.
Prova att få låna ett par innan du frestas att köpa billiga på stormarknad. När du väl vill köpa så köp då ett par av bättre kvalitet. Zandstra, Skyllemark och Lundhags är exempel på detta. Skridskor med bättre stål är lättare att slipa och har en mer hållbar konstruktion. Fråga erfarna åkare eller gå till en affär som kan skridskor, då får du ett par som håller. Dessa är helt OK maskinslipade som kan användas direkt, men jag rekommenderar trots detta att ta dom till en kompis eller slipverkstad som kan långfärd. Kontrollera skenans innan tur, känns den skarp och utan hack? Man bör slipa skridskorna med jämna mellanrum – skenorna tar lätt stryk av stenar, grenar, barr och sand som ligger på isen. Ett bra sätt att veta om skenan är skarp nog är att dra den mot en nagel. Får du lite nagelskrap på skenan så är den i gott skick. Efter tur och väl hemma igen så sköljer du och torkar skridskorna (speciellt viktigt på salt is).

När det gäller bindningar och skor så väljer man NNN och skidskateskor om det är något man trivs med eller BC och fjällskidskor. Det startar väl som oftas med att man tar utgångspunkt av vad man har sen tidigare. Viktigt bara att skorna är stadiga runt ankel och att man orkar gå länge med de.
Jag håller en knapp på BC. Detta då en stor del av turerna går på land från sjö till sjö (det heter ju trots allt turskøyting här i Norge). BC är också mycket bekvämare och varmare. Den turen på Gjende jag nämde tidigare hade aldrig gått i smala och styva plast NNN skor!

Her finner du Revirs utvalg av turskøyter og utstyr.

FÖR DE AV ER SOM VILL VETA MER OM KURS, KUNSKAP ELLER BARA BLI INSPIRERADE:

• Turskøyting.no
• DNT Vansjø
• Husky Podcast med Per Sollerman 
• Instagram@nordicskate

Vi ses på en is… förr eller senare!


Per Sollerman

Lycklig efter par dagars jakt att besegra Gjende i många minusgrader.
Foto: Lars Lindland/@Oslomarkalove